Leva Utomlands

Välkommen till ”Leva utomlands

 

LevaUtomlands.se är en kultur- och reseblogg där det klottras ned tankar och bryderier som berör allt från livet i utlandet till livet i allmänhet och utlandet i synnerhet.

Levautomlands.se är en blogg där jag, en 21-årig student bosatt i England, kommer att skriva om det mesta som intresserar mig. Jag har sedan tidigare ett dussin webbprojekt, men inget där jag fritt kan skriva om lite vad som helst.

 

Namnet ”Leva utomlands” har jag inte bara valt för att jag råkar bo utomlands, utan för att just ”utomlands” är ett ganska vitt begrepp. När jag reser till Sverige för att hälsa på släkt och vänner är jag ju utomlands om man ser det ur perspektivet att jag faktiskt bor i England. Vad är borta, vad är hemma, vad är ”det annorlunda”, vad är ”det normala”? Dessa är frågor som alltid fascinerat mig.

Samtidigt är jag en kulturslukare av rang som älskar att resa och hänförs lika mycket som jag skräms över olika människors skillnader (och, ibland, likheter).

Jag inser hur svårt det är att formulera en överblick över de ämnen jag kan tänkas komma att ta upp här på bloggen i framtiden. För att uttrycka det i mer konkreta termer så kommer det att skrivas mycket om kultur, musik, resor, samt tecknas ned allmänna bryderier om livet i utlandet (var det nu ligger).

Skulle du mot förmodan har pplaner på att flytta till malta så rekommenderar jag att du först kollar upp ett billigt boende på malta för att sedan söka om jobb malta. Då ska du kolla in Maltajobb.se där du dagligen hittar nya lediga jobb malta för svenskar. besök malta jobb genom att trycka här.

Shoppa utomlands

Många svenskar tar sig möjligheten att shoppa när de befinner sig utomlands. För det är ju en sanning att det inte finns så många länder man kan resa till där man kommer stöta på dyrare priser på kläder än i Sverige. Och även om vissa butiker i vissa länder kan ha liknande priser som i Svealandet så finns det ofta en större bredd. Man kan liksom gå och få billigare alternativ någonstans i någon bugetklädaffär eller på marknader. Sådana möjligheter finns förstås i Sverige också, men generellt sett är priserna mer hoptryckta på mitten.

När man bor utomlands så utökas shoppingen förstås till vardagssaker som mat, hygienartiklar. Som många känner till är inte England något himmelrike om man vill få det billigt för sig. När man äter ute, till exempel, så kan notan dra iväg ordentligt. Det går dock inte att komma ifrån att det finns större bredd än i Sverige. Det finns flera närmast jämnstora supermarkets som drar ner priserna genom tuff konkurrens med varandra (det är lite för mycket ICA-dominans i Sverige). Just detta gör att man ofta kan få basvaror långt mycket billigare än hemma. Ett paket ketchup från Tesco kan kosta ca fyra svenska kronor, och ett paket spaghetti ungefär lika mycket. Detta är inte så dumt när man är student!

Sen för att återgå till kläderna så finns det förstås mer bredd på den fronten också. Vi har New Look och Primark och andra budgetaffärer där man kan köpa upp sig på helt ok kläder. Baskläder som underkläder och fingervantar kan vara så billiga som en eller två pund.

Sedan finns det plockaffärer i stil med Poundland som säljer allt från snacks till hygienartiklar, tvättartiklar och festhattar. Allt som säljs där inne kostar en pund, vilket med de generös tilltagna påsarna och paketen skapar en hel del riktiga kap som väl kompletterar shoppingen av färska varor från Tesco eller Waitrose.

Jag och musiken

Vem är det som bloggar här? kanske någon tidig besökare har frågat sig (jag vet allt att det har halkat in ett visst antal). Jag har hittills valt att inte använda mitt eget namn. Anledningen är väl att det egentligen inte är intressant alls för någon. Jag är ingen som kommer att sätta några trender genom mitt namn. Mitt största intresse ligger istället i att få uttrycka mina tankar. Och ibland förvandlas de till tips som eventuella läsare kan tänkas dra nytta av.

Jag tror emellertid att det inte skulle skada om jag berättade lite om vad jag är för en sorts person. Min personlighet finns ju avspeglad i allt jag gör och således också i allt jag skriver. ”Jag och musiken” är rubriken till det här inlägget, och det är i den änden jag också ämnar börja.

Det mesta av det jag gör kan kopplas till musik, som är min stora passion här i livet och har så varit tillräckligt länge för att jag ska vara tämligen säker på att det är det jag vill syssla med. Och blir det inte som jag vill så kommer musiken ändå alltid vara med mig. Annat skulle jag inte tillåta. För stunden är jag dock ung och kan leva musikaliskt på låtsaspengar. Jag är musikstudent i England och driver en rad hemsidor med musiktema där jag skriver för att lära, hjälpa andra att lära, och förhoppningsvis få in en extraslant på kuppen.

Jag är anställd vid Sussex University som musikmentor, vilket innebär att jag hjälper andra musikstudenter med uppsatser och analyser. Jag agerar en sådan där ledstjärna i mörkret, för musikvetenskap är definitivt ingen barnlek. Analyser kan bli väldigt matematiska och komplicerade, samtidigt som man måste hålla allmänbildningen på en hög nivå. Inom musikvetenskapen halkar man ständigt över till historia, filosofi, psykologi och även naturvetenskap.

Sedan sysslar jag också med komposition, vilket utgör 40-50 % av programmet (75 % under sista året, vilket för mig är nästa läsår). Jag producerade kompositioner på löpande band när jag var 17-18 år, men allteftersom jag lärt mig mer om musik har jag blivit väldigt självkritisk. På grund av detta har jag knappt skrivit någonting som inte har varit för en kurs på de senaste två åren. Jag har dock under de senaste månaderna utvecklat en enorm ”hunger”, och längtar efter att komma igång och skriva musik aktivt igen.

Detta enorma musikintresse kombinerar jag, som ni säkert redan förstått, med en passion för många andra former av kultur. Jag älskar att resa och jobbar hårt för att få slantar över till att göra det så ofta som möjligt. Näst på tur står en resa till Belgien, där mina föräldrar och min lillasyster för stunden är bosatta.

Vad styr valutakurserna?

Något som man blir väldigt medveten om när man reser mycket, och i synnerhet om man bosätter sig utomlands under en period, är valutakurserna. Man försöker vara lite smart och försöka föra över pengar från sitt svenska konto när kronan är som relativt starkast, och blir frustrerad när man inser vilka höga decimaltal som plussas på den faktiska kursen när man använder sitt svenska kort utomlands (eller, om man är kund hos SEB, bara när man gör en utlandsbetalning mellan banker).

Vad är det som styr valutakurserna? Måhända verkar det som en svår ekonomisk fråga, som kräver år av studier och kunskap för att besvara på ett uttömligt sätt. De grundläggande variablerna förstår man tämligen snabbt, men sedan blir det svårare, och ingen verkar riktigt kunna förutse exakt vad som ska hända.

Det är emellertid så att det inte alls är särskilt komplicerat. Det finns en mycket enkel lösning till det här problemet, och jag tänker avslöja det här på LevaUtomlands.se.

Wait for it …

Det är jag som styr valutakurserna.

Jaså, och vad menar han med det? Jag ska väl börja med att säga att det inte är helt sant. Det är snarare så att jag styr alla valutakurser som på ett eller annat sätt påverkar min ekonomiska ståndpunkt. Och jag kan illustrera med åtskilliga exempel.

Jag bor alltså i England, men får mina studielån till mitt svenska bankkonto. Som en följd måste man alltid föra över en stor summa när man får en ny utbetalning. Nu är det dock så här att jag drar in en del pengar från mitt webbföretag, och ibland kan jag välja att föra över dessa företagspengar vid ett tidigare skede, och sedan betala en del av lånpengarna till företaget när de väl kommer.

Anledningen till att göra något sådant kan ju dels vara att pengarna från den tidigare utbetalningen helt enkelt inte räcker till, men man kan också upptäcka att pundet är lågt för stunden, och sedermera inse att man kan spara närmare tusen kronors pengavärde om man passar på att föra över direkt (och inte vänta till pundet stärkts igen).

Problemet är dock att pundet alltid kan gå ner ännu mer. Och det gör det, om jag valt att föra över i förväg. Om jag däremot struntar i det så går pundet tillbaka till samma nivå som innan. Oftast lite högre ändå.

Så ekvationen är enkel. Om jag exempelvis ska få en lånutbetalning i mitten av mars, men väljer att föra över pengar redan i början av februari för att pundet förefaller svagt i förhållande till kronan, så kan man räkna med att pundet kommer att vara rekordsvagt i mitten av mars. Om jag tänkt tankenpå att föra över pengar i februari men struntar i det för att pundet väl i så fall bara skulle bli ännu svagare, så vet man med säkerhet att pundet kommer att stärkas åtminstone tillbaka till en genomsnittlig nivå.

Denna teori fungerar under alla årstider, och alla sorts sammanhang. Så kontakta bara mig när du känner att du vill veta hur pundet kommer att förändras i förhållande till kronan!

Andra valutakurser jag ibland kan ge detaljerad information om är Euron. Familjen bor nämligen i Bryssel.

Vilken är huvudstaden i …

Det har ingen betydelse vad för sorts frågesport, triviaspel, eller quiz man spelar – det kommer alltid dyka upp frågor som börjar med ”Vilken är huvudstaden i …” Likväl lär man sig aldrig många av de där huvudstäderna som inte är helt självklara. Vilken som är huvudstaden i Frankrike vet de flesta. Likaså vilken som är Storbritanniens huvudstad. Men Moldavien då? Eller Angola?

Alldeles nyligen bestämde jag mig för att ta tag i det där på allvar. Huvudstäder är egentligen inte så svåra att lära sig, och det är lätta poäng i många frågesporter eftersom huvudstadsfrågor kommer så förfärligt ofta. Med ”ta tag i” menar jag förstås inte att jag tog fram ett lexikon eller en atlas och började plugga. Inte då – givetvis laddade jag ner en app!

”Capital Cities Quiz” är en bra applikation om man vill lära sig huvudstäder (den finns bland annat på Google Play). Man spelar inte mot någon annan och har således ingen att göra bort sig inför. Man spelar mot sig själv helt enkelt. Quizzet kan underhålla en en bra stund, och på 10-20 minuter har troligen rätt många huvudstäder fastnat (åtminstone om man spelar flera spel – det är när man får faktan upprepad som den fastnar på allvar). Och sedan finns det ju inte obegränsat med länder i världen heller. Det gör att det inte blir så tröstlöst att lira.

Egentligen är det jag har mest behov av att lära mig bättre faktiskt svensk geografi. Orter och älvar och sådant är jag utomordentligt dålig på. Nu bor jag ju som sagt inte i Sverige, men som svensk känner jag ibland att man kanske borde ha lite bättre koll. Jag har helt slutat välja kategorin ”Jorden runt” på FEOMedias Quizkampen bara för att det är så många frågor om svensk geografi. Man läser ju faktiskt nästan ingen svensk geografi efter femman!

Första projektet får oavsett vad bli huvudstäder. Idag har jag lärt mig att huvudstaden i Puerto Rico heter San Juan, och inte San José, som jag hade fått för mig. Förhoppningsvis får man behålla den kunskapen i minnesbanken i några veckor i alla fall.

Engelsman sedan 2011

Jag har sedan september 2011 varit bosatt i England – närmare bestämt i Brighton. Vi talar då om en stad som ger intrycket av att vara mer solig och härlig än många andra engelska städer (Brighton ligger på sydkusten och har en enorm strandpromenad ditt Londonborna vallfärdar på sommaren), men som givetvis får ungefär lika mycket regn som resten av landet.

Är det lätt att prata engelska hela tiden?

Om det är något man knappast måste oroa sig för så är det att prata engelska. Har man följt med någorlunda på lektionerna i grundskolan och sätt på tillräckligt många TV-serier på fritiden så hänger man med rätt bra och kommer snabbt in i det. Språket tillhör det som många är mest nervösa över på förhand, men detta är bara ett psykologiskt problem innan man tagit sig till ön.

Däremot kan det vara svårt att uppfatta olika engelska dialekter. Oavsett var man befinner sig så finns det klara skillnader mellan olika samhällsklasser. Universitetsprofessorn är lätt att förstå. Rörmokaren kan vara en annan femma. Frisören likaså. Ibland får man helt enkelt bara humma, nicka, le stort och hoppas att personen man talar med inte just ställt en fråga.

Vad gör man i en stad som Brighton?

Det bästa med Brighton är inte dess spännande attraktioner som kräver att man betalar dyrt för inträde. Det finns en enorm charm i att bara gå runt och spankulera. Kanske vill man promenera ut på The Brighton Pier (”Piren”), ute på vilken det finns allt från en spelhall till barer, restauranger och ett nöjesfält! Strandpromenaden och de små färgglada stugorna är en tjusning i sig. Går man uppåt land lite kan man ströva i pittoreska ”The Lanes” och kanske kika in i några av dess mysiga små butiker, vilkas krimskrams är förvånansvärt ”icke-krimskramskiga”.

Hur tar man sig till Brighton?

Det bästa man kan göra är att flyga till Gatwick flygplats, och där köpa sig en 8-pundsbiljett. Resan tar inte mer än en dryg halvtimme! Sedan om man vill vara ett tag i London också är det värt att notera att huvudstaden ligger mindre än en timmes tågresa från Brighton. Kanske vill man börja där?

Boka flygresa till England

Som flitig resenär fram och tillbaka till England är det viktigt att försöka vara lite smart när det gäller flygbiljetter. Förvisso är situationen lite annorlunda för mig som bor här – det handlar mer om att boka flygresa till Sverige – men det förändrar inte mycket.

En vanlig fråga som man stöter på hela tiden är ”hur tidigt måste man boka?”. Mest relevant är kanske frågan hos de som kräver lågprisbiljetter, eller väldigt mycket på alla sätt (liksom undertecknad) skulle föredra sådana. Jag har försökt att utveckla en fungerande teori när det gäller det här. Under en period flög jag mycket Ryanair, och då var det ofta så att de allra billigaste biljetterna kunde fås 4-6 veckor före resan.

Numera när jag oftast behöver checka in bagage så reser jag istället med Norwegian, som till skillnad från Ryanair faktiskt inte begär samma pris för att checka in en väska som att köpa själva flygbiljetten. Norwegian är ena svårförutsägbara taktiker. ”Bara en plats kvar till detta pris” kan man se för biljetter i juli redan i februari och mars, så att man direkt känner sig manad att kasta sig över den för att inte riskera att den går förlorad.

Kollar man tillbaka en månad senare kan det mycket väl vara så att priset för samma flygresa har gått upp ordentligt, men det kan också ligga på samma nivå, eller till och med gått ner lite. Om resan emellertid inträffade på en lördag eller en söndag kan man vara rätt säker på att priserna skjutit i höjden. Eller hur mycket man nu kan tala om ”skjutit i höjden” när det gäller Norwegians lågprisbiljetter.

Om man reser streckan Stockholm-London och är tämligen flexibel så kommer man troligen undan med ett hyfsat pris även om man väntar till några veckor innan. Om man däremot vet exakt när man måste åka så är rekommendationen att man bokar så tidigt som möjligt, i synnerhet om en eller flera av resedagarna är helgdagar eller sammanfaller med lov. Det är väldigt sällan man gör några större förluster genom att vara ute för tidigt med Norwegian. Deras priser håller sig på en jämnare nivå än Ryanairs.

Resa med Eurostar

I veckan ska jag ut och resa igen. Nog gillar jag livet här i den lilla lägenheten i Brighton, men inte om jag måste vara här absolut hela tiden. Man kan inte bara vara här – man måste få komma tillbaka till den.

Alldeles för ofta när jag reser blir det att jag flyger någonstans. På senare tid har jag dock haft möjligheten att göra några av mina utlandsresor med tåg. Familjen min, som jag flyttade ifrån för snart två år sedan, lever nämligen också utomlands. I Bryssel för att vara exakt. En strålande lösning är då att ta tåget med Eurostar från London tur och retur. Det brukar landa på ungefär 65 pund, eller ca 650 kr (jajamen, nu kan man tänka x10 utan problem – så svagt är pundet för stunden).

Det första man måste komma ihåg om man ska resa internationellt med Eurostar är att man fortfarande reser internationellt. Det är lätt att tänka ”jag ska bara hoppa på ett tåg” och anlända till stationen 15-20 minuter innan. Och visst, det är inte lika omständligt som när man ska flyga, men man måste fortfarande ställa sig i en lång kö och gå igenom en säkerhetskontroll. Just detta hade jag och sambon inte alls i åtanke förra gången, men eftersom vi hade hyfsat goda marginaler från början löste det sig i alla fall. Men inte utan att man blev lite svettig när man plötsligt läste på biljetten hur tidigt man rekommenderades att anlända!

När man kommer på tåget kommer det med största sannolikhet kännas lite som att man klivit på ett flygplan. Benutrymmet är lika obefintligt, och mittgången lika trång. Man slipper sätta på sig säkerhetsbälten vid start och landning, dock. Alltid något.

Så om inget går snett blir det påsk med familjen i Bryssel, och lägenheten här i Brighton får stå ensam några dagar. Det överlever den nog.

England när det snöar

I Sverige har vi ändå rätt bra beredskap inför snöoväder. Visst, man kan gnälla på SJ och försenad väg-grusning och så vidare, men faktum kvarstår att vi ändå hanterar snön ganska bra. Och det är tur att vi gör det, med tanke på hur mycket snö vi faktiskt får varje år. Jag minns att jag för några år sedan vid en punkt i början av april konstaterade att det legat snö nästan hälften av de föregående tolv månaderna.

Här i England får vi inte snö särskilt ofta, och av den anledningen är det väl inte berättigat att låta för mycket av stadskassan gå till upprustning inför eventuella snöoväder. Vad följden blir? Snow Days!

Bland elever välkomnas snöfallen alltid. En ”snow day” innebär att man får stanna hemma från skolan, och allt är bara frid och fröjd. Snön kan emellertid få desto tristare följder. Man kan exempelvis få sin operation inställd …

Min sambo skulle operera sitt knä i tisdags – då det opassande nog blev snöstorm. Vi var tvungna att ta oss en bit utanför Brighton till Haywards Heath, vilket innebar ca en halvtimmes pulserande i snön. När vi kom fram väntade vi först en dryg timme, och sedan lyckades vi snappa upp från receptionistens telefonpratande att den läkare som skulle operera inte hade lyckats ta sig till jobbet. Det innebar flera minuters spänd, frustrerad väntan på att någon skulle komma och låta meddela att vi var tvungna att åka hem igen, utan operation.

Som tur var blev det inte så. Eftersom min sambo låg ganska högt upp på listan fick hon opereras av en annan läkare efter lite extra väntetid. Andra hade dock mindre tur. När jag satt ute i väntrummet lät receptionisten meddela en anhörig att hennes mans operation krävde ett följdingrepp som de normalt hade gjort på direkten, men ej kunde genomföra idag på grund av brist på läkare och sjuksköterskor. Detta var hon inte särskilt nöjd med, för att uttrycka det milt. Det är nästan ännu värre att få ”en halv operation” än ingen alls.

Och vissa patienter som hade rest från Brighton hade anlänt flera timmar sent trots att de tagit bilen, för att morgontrafiken närmast helt stannat upp. Detta gjorde förvisso inte så mycket eftersom personalen och läkarna i regel var i samma situation.

Vi hade nog ganska tur. Ett snötäckt England är inte ett fungerande England.

Studielån och annat skoj

När man som jag studerar utomlands så blir studielånen ännu roligare än när man är hemma. Visserligen beror det lite på vart man flyttar, men jag valde England och där kostar utbildningen pengar. Vad följden blir? Man får ta ett merkostnadslån på drygt 30.000 kr om året.

Det finns visserligen värre scenarion. Jag och min sambo kom hit 2011 när årsavgifterna var just lite drygt 30.000 kr. Hade vi inte kommit in och fått vänta till 2012 så hade de varit på 90.000 kr om året istället. Jajamen, ”Tories” är inte världens populäraste parti för att ha infört denna brutala höjning i utbildningskostnader. Protesterna var många och högljudda. Vi klarar oss emellertid helt från dessa höjningar, eftersom samma årsavgift gäller alla de år vi studerar (fram till 2014, för att vara exakt).

Med det sagt så innebär ju merkonstnadslånen ytterligare lite mer press efter studierna. Vidare har man ju några en del kostnader som man kanske inte haft om man stannat hemma, däribland flygbiljetterna hem under de lov man känner sig manad att besöka Svealandet och släktingarna och vännerna. Vad man däremot kan få lite billigare är ju, som jag skrev förra veckan, basvaror.

Jag tror att det är viktigt att inte haka sig upp för mycket på vilken skuld man får och vilken situation man försätter sig i ”senare i livet”. Om det man värderar högst i livet är vardagslyx, dyra resor, rymlighet och komfort, så kanske man hade gjort rätt i att välja en annan utbildning (jag läser musik, om jag inte sagt det förut) och ett land med billigare eller gratis utbildning, men nu är det inte på det sättet. Jag har bara en väldigt vag uppfattning av vad jag strävar efter, och har på känn att det jag i själva verket uppskattar mest i livet är just strävan. Att kämpa i nuet och försöka göra så bra ifrån sig som möjligt i allt man företar sig.

Sedan när det väl kommer till kritan och man måste börja betala tillbaka lånen så kommer man behöva fokusera om sin strävan till en mer penningorienterad sådan. Kanske finns det en tjusning i det också. Kanske inte. Vad jag vet nu är att det inte är min situation nu, idag, den här veckan, eller den här månaden. Idag läser jag musik, skrapar ihop extrapengar genom ett par olika sysselsättningar som jag trivs med, och gillar läget.